Flextid är något som blivit allt mer vanligt i dagens arbetsliv. För att anställda ska kunna anpassa sitt arbete efter allt från dagishämtningar och träningstid har många företag anammat denna arbetstidsreform. Men vad gör detta med stressfaktorn?
Säkerhet och trygghet i jobbsammanhang handlar både om att skyddas från farliga eller sjuka individer i arbetet, som det skrivits om i ett tidigare inlägg, men det handlar dessutom om att skyddas mot stress och psykisk ohälsa orsakat av detta.
Tvärtom vad många säkert tror menar forskning, som presenteras i Dagens Nyheter, att flextider i mångt och mycket, gör så att vi jobbar allt mer. Arbetslivet blir med icke-fasta tider gränslöst, på gott och ont. Enligt forskningen från bland annat Tyskland och Storbritannien får personer med flextid mer arbetstid än de som inte har möjlighet att påverka sina tider. Det flexibla arbetslivet har luckrat upp organiseringen av arbetet och särskilt tjänstemän kan med ny teknik lika gärna arbeta hemma vid köksbordet än vid ett skrivbord i ett öppet kontorslandskap. Eller varför inte på semesterresan? Det viktiga och det som arbetsgivaren bryr sig om är ändå i slutänden att deadline nås och resultatkraven uppfylls.
Flextiden gör att många är ständigt uppkopplade
De som i EU arbetar mest gränslöst är svenska och nederländska arbetstagare. Ofta är det här med flextid något som nämns i berömmansvärda ordalag. För till exempel småbarnsföräldrar är detta inte sällan något som är en förutsättning för att kunna kombinera föräldraskap med heltid och karriärkliv. Men samtidigt innebär också flextiden att många ständigt är uppkopplade, alltid nåbara på dator och mobil samt att detta spiller över på privatlivet och den viktiga fritiden. Gränserna har helt enkelt suddats ut.
Många arbetsplatser saknar tydliga policys för hur tillgängliga medarbetarna på företaget ska vara. Det gör att många tjänstemän jobbar på helger samt på annan ledig tid, bara för att hinna med sina arbetsuppgifter. Detta leder inte sällan till stress, sömnproblem och värk i kroppen. Till syvende och sist kan det dessutom sluta med sjukskrivning och psykisk ohälsa. Inte så tryggt alltså.